Har bloggat dåligt sista tiden, men tränat desto mer här kommer en liten summering av sista tidens träning.

Lade spår i söndags till Bea med halvdåligt resultat. Stoppade lite godis i spåret för att få ner farten vilket resulterade i att hon spårade en bit kom på att det var godis gick tillbaka tog godisarna spårade framåt igen gick tillbaka och sedan kom vi till vinkeln och då tror jag hon fick för sig att det var godissök över hela stubbåkern.

Avbröt och gick tillbaka och började om från början och då gick det mycket bättre.

Har bestämt mig för att göra godis spår för sig i fortsättningen och spår med pinnar i för sig så tror jag resultatet blir bättre.

Sedan stack den lilla fröken Bea för mig för första gången. Men det var mitt fel. Hon sprang på stubbåkern och busade med sin kompis och stubbåkern var enormt stor. Man brukar ju han en visst avstånd och så ropar man tillbaka sin hund. Men jag tänkte en halv sekund för länge att " de har så kul  och stubbåkern är så stor så hon får springa". När kompishunden vände tillbaka så fick Bea upp ett viltspår och det var motvind och blåste ganska bra.

Det spelade ingen roll vad jag ropade för hon hörde inget ting i motvinden. Hon försvann som ett sträck och till slut såg jag bara en liten svanstipp. Jag kollade att jag inte kunde se några hundar, hästar eller människor och sedan vände jag och sprang åt motsatta hållet och då kom hon efter en liten stund i full fart.

I onsdags var vi och vallade på Fätorpets Kennel. Bea var jätteduktig. Vi tränade mest på att hon skulle lägga sig när jag sa till och sedan resa sig och gå något steg och lägga sig igen. Andra gången jag gick in på stora arenan med fåren fungerade det rätt bra. Lika så tränade jag på att hon skulle kunna ligga lös och vänta tills jag gick ner till fåren och så fick hon inte komma förens jag sa till. Jag avslutade med att gå ett varv runt med henne lös inne hos fåren och då fick hon inte sticka iväg och valla fast hon var jättesugen på det. Tänker jag måste ha den lydnaden ifall man är ute i skog och mark och kommer förbi en fårhage för då måste jag kunna lita på henne att hon är kvar hos mig. Beas Shelti kompis Nelly var jätteduktig med ankorna. Det var två nöjda mattar och två trötta hundar som åkte hem i höstmörkret från vallningen. Det är otroligt vad fort det blir mörkt nu på kvällarna.

I torsdags var vi på tävlingslydnadsträningskurs. Nu har vi backat tillbaka i träningen med ställande och läggande så jag tränar bara dem fast inte under gång. Bara för att få henne att kunna skilja på ligg och stå. Tror inte hon kunde det fullt ut förut. Det var nog bara jag som trodde det. Det går riktigt bra nu. Men istället har hon börjat hålla apporten så löst i munnen så nu har vi backat där och tränar gripande igen. Hon var jätteduktig på fria följet och ingångar. Vid inkallningen tatchade hon emot mitt ben i vändningen, men det blev bättre när jag tränat några gånger på kortare avstånd.

I eftermiddags träffades vi några stycker och tränar lydnad tillsammans (vi brukar ses varje fredag eftermiddag). Vi har jättetrevligt och det är bra att kunna komendera varandra, titta åt varandra och få tipps och råd av varandra.

Idag var Bea helt spidad i början, hoppade på mig i starten på fria följet, var okonsentrerad och allmänt prillig.

Vid inkallningen slutade hon hoppa mot mitt ben men började istället sätta sig fint och sedan skuffa till min hand underifrån i vändningen istället. Hade leksak som belöning i andra handen men hon skuffade ändå, satte hö handen bakom ryggen med leksaken men då sprang hon bakom och tog leksaken istället.

Efter två korta träningspass och vila därimellan så spidade hon ner och då gick det riktigt bra med både foten och inkallningen. Dessutom greppade hon bättre om apporten när hon fick gå vid sidan och hålla den.

Vad lär man sig av allt detta då. Jo när man tror att nu kan hon detta momentet  så är det kanske bara idag. Man får helt tiden backa bakåt i träningen imellanåt. Man har massor med småsaker att finslipa hela tiden. Men det är så kul att träna med sin hundar och det är så kul när det går bra!

Lizza mår utmärkt nu. Äter bra och är så fin i hullet. Hon har aldrig varit så lagom och musklad som hon är nu och verkar trivas med livet. Hon busar just nu massor med Bea vilket Bea uppskattar otroligt mycket!!! Hon får en hel del egna promedander med mig nu, då jag delar på dem endel. Dels för att Lizza ska få lite egen tid med mig och dels för att Bea ska träna sig att vara självständig utan Lizza.

Jag tror det är bra för båda hundarna att göra så ibland.  Med Lizza tränar jag stående  nu samt apportering. Apporteringen känns som ett evighetsprojekt.  Hon är jätteduktig på inkallning och  läggande under gång. Hyffsad på fria följet. Jag är så glad för att hon mår så bra nu och inte har några konstiga anfall som förut peppar peppar ta i trä. Var så orolig att jag skulle mista henne förra våren när det var som värst.

Jag har massor på jobbet nu och det är så stressigt. Då är det så skönt när man har en hobby som man tycker så mycket om. För när man tränar med hundarna så är det så avkopplande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I söndags var jag och dottern på hundutställning i Tranås. Min Bea och dotterns korthårscollie ställdes ut. Vi var två nöjda mattar som åkte hem med våra hundar. Bea fick först bedömningen Exellent och kom 1:a i öppenklass med Ck kvalitet. I ...

Har inte bloggat på länge, länge. Ska försöka bli  bättre på det. Det har inte varit så mycket träning sedan början av sommaren. Först fick båda hundarna noskvalster som de blev otroligt påverkade av. Hela träningsgruppen fick behandlas. Sedan bada...

Den här helgen har jag startat igång med träning ordentligt igen. Både i fredags och idag. Var nere på klubben med några kompisar. Med Bea har jag tränat platsliggning när jag gömmer mig. Börjat ha en kompis som står som tävlingsledare och kan gå fra...

Det var länge sedan jag bloggade sist. Inte för att jag inte jobbat med mina hundar men jag har prioriterat hundarna före  bloggen när det varit mycket. Hoppas det kommer att bli lite lugnare framöver. Jag har fått två mycket träningsmotiverade och...

Nu är det höst! Det är så vackert ute i naturen! Tränar vardagslydnad med Kia, tävlingslydnad med Bea. Spårar med båda. När jag hade häst upplevde jag hösten så jobbig. Jag jagade alltid tiden för att hinna rida innan mörkret. Nu förtiden njuter jag ...