Har den här morgonen varit ute med Bea i två timmar ihop med min vän Patricia och hennes islandshäst Glädje.

En mycket trevlig och skön morgonpromenad men samtidigt mycket nyttig träning.

Bea är inte speciellt på hästar och har stor respekt för dem när hon står brevid dem.

Men hon har förfärligt svårt för att inte vilja springa efter dem om de försvinner iväg ifrån henne.

Att gå brevid hästen var ingen match, men att gå 30 meter bakom och se att den börjar försvinna ur sikte det var jobbigt. Hon klarade att gå lös hos mig, men oj vad det ryckte och man fick vara med hela tiden.

Det här ska vi träna mycket mer på. Likaså tycker hon att det är helt okej att det går hästar i en hage. Det bryr hon sig inte speciellt mycket om men om någon häst lägger sig ner och rullar sig då skulle hon vilja vara där inne och kolla läget. Det var första gången hon såg en häst göra så idag och då blev det också väldigt jobbigt.

Känns mycket angeläget för mig att träna detta, både för hennes, min och hästar och deras ryttares skull. Jag vill känna att jag har fullständig kontroll på min hund om vi möter en häst när vi är ute och går. Annars kan hon inte vara lös  när vi är ute och går i skog och mark. Det är inte roligt om ens hund skulle bli sparkad av en häst och det är absolut inte roligt om man kommer och rider på sin häst och få en hund som kommer springande och jagar hästen. Har varit med om det när jag ägde häst och var ute och red själv.

Lizza fick vara hemma då hon är helt säker med hästar.

Sedan passade jag på att träna Bea på fotposition igen och nu fungerar det jättebra. Så idag lade jag ihop sitt sitt kvar och inkallning hit. I och med att hon sätter sig rätt så kan jag nu börja med att belöna henne extra mycket när hon gör en snabb inkallning.

Det har inte blivit något bloggande tidigare den här veckan då det har varit massor på jobbet och Lizza har varit dålig. Så träningen har i det närmaste legat nere.

Lizza har för 5:e gången sedan i höstas fått svårt att andas. Får anfall som börjar med att hon hysteriskt slickar på golven, samtidigt som hon sväljer och kluckar hela tiden. När anfallet sedan slutar brukar hon lägga sig och tugga på ett ben som inget har hänt.

Första 3 gångerna varade anfallet i 5 minuter/gång och hon var ganska oberörd.

Nästsista gången dagen före nyårsafton varade det i 2½-timme.

Vid ett par tillfällen under den tiden blev hennes tunga blåbärsfärgad och hon såg ut som om hon skulle kvävas. Lyckades få i henne 10 st T Betapred upplöst i vatten. Vet inte om det var det som hjälpte men det var det ända jag hade att ta till. Ingen veterinär fanns att tillgå på natten i Linköping och alla djursjukhus hänvisade till Strömsholm eller Helsingborg. Dit hinner man ju inte att åka om man har en hund som håller på att kvävas. Fy vad hjälplös man känner sig när man inte kan göra något och ens hund är så sjuk.

Var på djursjukhuset dagen efter och blodproverna som då togs visade på en infektion. Hon fick penicillin utskrivet och mer T Betapred med tanke på om anfallet skulle komma tillbaka.

Hon fick som ett krampanfall natten efter. Var helt borta i ca 20 minuter, hjärtat slog otroligt långsamt, hon rosslade på andningen och ögonen slog fram och tillbaka,  vi var övertygade om att hon skulle dö. Sedan kvicknade hon plötsligt till och var pigg igen.

Fick utskriviet Klysma stesolid till henne dagen därpå att ha om det kom tillbaka.

Sedan dess har hon varit ganska pigg.

Pratade  sedan med uppfödare och andra veterinärer som varit med om liknade symtom som visade sig vara Lungmask. Hon är regelbundet avmaskad men vi avmaskade ändå igen för säkerhetsskull  (2 gånger med 10 dagars mellanrum). Kändes som en enkel behandling och ett första försök innan man drar igång med en stor utredning.

Lizza blev mycket piggare efter andra avmaskningen och hon kändes som en unghund igen.

Därför trodde vi att vi kommit på vad som var felet och att hon var frisk igen.

I tisdagskväll var det dags igen. Jag var på tjej middag och hade det trevligt då familjen ringer och säger: - Lizza är dålig du måste komma hem.

Kastade mig hem, fick tag på min lokala veterinär fast klockan var mycket (hon var bortrest  förra gången det hände). Underbart att jag känner henne.

Yngsta dottern och jag kastade oss iväg med Lizza, hon fick kortison spruta och vi provade att ge henne klysma stesolid. Möjligen att kortisonet hjälpte henne lite men inte stesoliden. Det här gången varade det i 1½-timme. Hon hade den här gången påverkan på hjärtat under anfallet det slog iband för sakta och ibland för fort.,

Sedan dess har hon varit precis lika pigg som vanligt.

Vi var hos veterinären och tog massor med blodprover i torsdags. En del har vi fått svar på och de var bra. Inte heller något tyder på infektion den här gången.

Hon är fin i halsen och öronen. Men nu måste vi fortsätta att utreda min lilla tjej så vi får veta vad det kan vara för något.

En gång är ingen gång men 5 gånger då är det något!

Är det någon som läser detta som har någon idé ????

I fredags och igår tränade vi lite i alla fall och det blev mest fotpositioner. Att komma och sätta sig rätt och kunna flytta undan bakbenen i sidled så de kommer och sätter sig i exakt position.

Både Lizza och Bea börjar bli riktigt duktiga på det. Ibland blir det fel men då blir det ingen belöning men oftast blir det helt rätt och då blir det massor med beröm och godis förstås!

Vi tränade lite fritt följ också, men bar korta sträckor.

De blir otroligt peppade av att få sitta och vänta på varnadra när man tränar dem.

Lizza 6 år

Lizza har haft sällskap hela dagarna sedan hon blev dålig i tisdags kväll, då mellan dottern varit hemma och varit sjuk. Skönt att någon haft koll på henne så vi vet att det inte varit fler anfall.

Nästa vecka får hon vara hos mina föräldrar på dagarna så vi har koll på henne. Hon har kommit på att det är härligt att ligga och sova i sängen.

Bea